Platon föddes i Athen, son till en aristokratisk familj med förfäder såsom olika kungar av Athen och Solon. Hans mor Periktione gifte om sig med Perikles kollega Pyrilampes när hans far Ariston dog.

Han var en lärjunge till Sokrates, och kom att bevittna filosofens avrättning år 399fKr. Efter detta fruktade han för sin säkerhet och reste till Italien och Egypten. Sedan återvände han till Athen och grundade Europas första universitet, Akademin. Där undervisades astronomi, biologi, matematik, politik och filosofi, och Aristotoles var dess mest kände student.

Efter att ha misslyckats med att göra Dionysios den Yngre av Sicilien till en filosofregent spenderade Platon resten av sitt liv undervisandes och skrivandes vid Akademin. Han skrev dialoger, och lade ord i historiska personers munnar som hans lärare Sokrates. På grund av detta är det ibland svårt att veta vilka texter som uttrycker Platons tankar och vilka som uttrycker andras. Därför indelas ofta hans arbeten o tre slags dialoger: där Sokrates tankar uttrycks, där Sokrates anv’nds för att uttrycka Platons tankar och där Platon uttrycker sig själv.

Bland hans många verk märks några av de berämdaste dioalogerna Protagoras (om dygdernas struktur), Republiken (om rättvisa), Apologin (Sokrates försvarstal), Faedo (Sokrates död), Timaeus (om kosmos principer), Symposium (om kärlek), Staten (om rättvisans natur i själen och staten), Lagarna (om lagarna som medlar mellan mänsklig irrationalitet och rationell kunskap).

En av Platons mest berämda berättelser är den om Atlantis, vilket enligt honom låg väster om Herakles stoder (Gibraltar) där ett mycket dygdigt folk bodde. Denna idealstat förstördes när folket korrumperades.

Det var Platon som uppfann helveteskonceptet. I sin dialog Gorgias talar han om eviga bestraffningar, en tanke som senare adopterades av de kristna.

Platon var mycket influerad av sin lärare Sokrates, och han använde honom ofta i sina dialoger. Han ville dock ta kunskapens natur ett steg längre. Genom reson kan man uppnå kunskap, och hans mest berömda exempel är det han använder i Staten där han jämför mänskligheten och dess upplevelser med folk som sitter i en grotta med sina ryggar mot ingången. De ser skuggor på grottans väggar men inser inte att de verkliga objekten är utanför grottan och att skuggorna endast är deras reflektioner.

Han jämförde också staten och individen, och menade att de båda bestod av tre delar: lustan, andan och det rationella. Om alla tre är i harmoni men styrs av det rationella har man rättvisa. Därför, ansåg han, måste de två lägre klasserna styras av överklassen, som enligt honom var filosoferna, om samhället skall vara korrekt. Klass har med utbildning att göra, menade Platon, och har inget med börd eller kön att göra, och utbildningen måste börja med musik och gymnastik och sluta med matematik. När en person blir kvalificerad att vara filosof av överklassen måste han fråntas privata egendomar och koncentrera sig på statsangelägenheter.