Aisopos

Aisopos var en antik grekisk författare som levde på 600-talet f.Kr. i Aten, Grekland. Aisopos är känd om de myter han skrev, kallade Aisoposs fabler.

Lite är känt om Aisoposs liv. Enligt historiska fakta var han en slav, medan vissa legender tyder på att Aisopos var en ful puckelryggig slav, även om hans verkliga utseende är ett mysterium.

En sak är säker – Aisopos var en mycket smart, fyndig och uppfinningsrik man. Och tack vare dessa egenskaper kunde han förvärva sin frihet.

Legender om Aisopos

En av de mest kända legenderna berättar att under en fest, Aisoposs herre alltför djärvt uttalade att han skulle dricka havet. Om han inte kunde det skulle han förlora all sin rikedom. Nästa morgon, då han insåg att hans anspråk var omöjligt att fullfölja, ringde han Aisopos.

AisoposSlaven insåg snabbt vilka problem hans herre var i och lovade att han skulle hjälpa till att rädda hans värdighet och ära.

Båda männen gick till stranden för att möta en bullrig folkmassa, samlade för att se hur den korkade mannen skulle ”dricka havet”.

Aisopos förklarade för folket att hans herre kunde ”dricka” havet, men för att reglerna skulle uppfyllas borde allt vatten från floderna och sjöarna som rinner ut i havet tas bort.

Det behöver inte sägas att ingen kunde skilja havet åt, och mästaren räddade sin rikedom och ära. Som belöning fick Aisopos sin frihet.
Aisoposs död

I varje berättelse, vars karaktär är Aisopos, var han alltid smartare än sin herre och klokare än den klokaste.

Det är därför som de delfiska prästerna i den grekiska guden Apollons tempel inte förlät slavens visdom. Legenden säger att Aisopos kastades i havet från en klippa, anklagad för att ha stulit en gyllene bägare från ett tempel. Prästernas omoraliska handlingar straffades av Apollo, som skickade pest för att göra sina ovärdiga tjänare sjuka i hans delphiska helgedom.

Vi kan bara spekulera i om detta är sanningen om Aisoposs död. Vi vet dock att hans namn är förknippat med framväxten av fabler som en genre i grekisk litteratur.

Aisopos tar teman och idéer från folklorearvet för att skapa sina verk. Aisoposs fabler skrevs inte under hans livstid, utan gick vidare från mun till mun. Med tiden krediterades andra fabler till Aisopos.

Slutligen skapades en samling av 352 intressanta och originella grekiska myter, helt enkelt kallade ”Aisoposs fabler”.

Som en genre av fabler ligger de nära den konstnärliga atmosfären i sagor om djur. De är inte de typiska grekiska myterna som vi känner till från den grekiska mytologin om gudar och hjältar.

Iakttagande av djurens liv och egenskaper, gör fabulisten en jämförelse mellan dem och de moraliska egenskaperna hos människor. Aisoposs fabler

Knep är inte bara exklusivt för räven, lugn – inte bara för duvor, svek – inte bara för ormen, feghet – inte bara för kaniner.

Alla dessa egenskaper kan påträffas i människors beteende. När man såg dessa likheter började folk kalla varandra för räv, orm, kanin i sina inhemska relationer.

Men bilderna av djur och växter har också en parabolisk betydelse: åsnan började uttrycka egenskaperna hos en hård och dum man, fåret – av det milda och ofarliga, ormen – av det onda och hämndlystna, och vargen avslöjar en ond och grym mans natur.

Lärdomar och föreskrifter i Aisoposs fabler

I den meningen sammanfattar Aisopos sin tids grundläggande moral och ger dem en satirisk bedömning. För att dölja skärpan hos sina kritiker, men också för att provocera fram människors påhittighet, liknar Aisopos ofta människor med djur och växter.

Denna speciella känsla av uttryck har förknippats med Aisopos genom århundradena, från det antika Grekland, som gick in i Rom och Bysans, nådde renässansen och överlevde fram till idag. Sedan Aisoposs tid var fabeln ett kraftfullt verktyg för att avslöja och förlöjliga våra missförhållanden och laster som människor och som samhälle.

Aisoposs fabler kan vara korta, men ger en klok lektion i slutändan. Det är upp till oss att själva upptäcka vad som döljer sig bakom de bilder som författaren presenterar.